Familjen Edlunds hemsida - Resor

Dag 1 - Göteborg » Kairo
Dag 2 - Kairo » Alexandria
Dag 3 - Alexandria » Kario » Nattåg
Dag 4 - Nattåg » Aswan
Dag 5 - Aswan » Luxor
Dag 6 - Luxor
Dag 7 - Luxor » Sharm el-Sheikh
Dag 8 - Sharm el-Sheikh
Dag 9 - Sharm el-Sheikh
Dag 10 - Sharm el-Sheikh » Wadi Musa
Dag 11 - Wadi Musa (Petra)
Dag 12 - Wadi Musa » Döda Havet
Dag 13 - Döda Havet
Dag 14 - Döda Havet » Amman
Dag 15 - Amman » Stockholm
Dag 16 - Stockholm » Göteborg
Dag 17 - Göteborg

    Dag 10 - Sharm el-Sheikh → Nuweiba → Aqaba → Wadi Musa

Vi vaknade vid sju och packade ihop så mycket vi kunde innan vi gick och åt frukost. Vid halv nio var vi mätta och belåtna och återvände till hotellrummet. På hotellrummet packade vi ihop det sista innan vi ställde ut våra resväskor för hämtning strax före nio. Vi lämnade hotell­rummet halv tio och checkade ut och betalade våra skulder. När vi var klara fick vi varsin lunchbox och hoppade in i vår buss.

Strax före tio lämnade vi Sharm el-Sheikh Marriott Resort och styrde kosan mot Nuweiba. Ganska snart övergick den förhållandevis frodiga omgivningen till ett ökenlandskap med mycket sand och berg. Ungefär halvvägs stannade vi för en liten bensträckare. När vi återvände in i bussen hade vi fått sällskap av en stor mängd flugor som retade gallfeber på oss under den återstående delen av bussresan.

Vid tolvtiden såg vi havet igen och vi var framme i Nuweiba. Vi siktade Saudiarabien på andra sidan Aqababukten. Vi var i god tid då vår båt inte skulle avgå förrän 14.00. Bussen körde till en parkeringsplats med tak så vi fick skugga. Medan vi väntade kom en dromedarunge promenerande på parkeringsområdet. Vi ville göra en god gärning och försökte mata dromedaren med ett äpple. Men det kunde slutat illa då dromedaren inte lyckades tugga i sig det hela äpplet utan höll på att kväva sig. Men det gick bra till slut och dromedaren lyckades spotta ut äpplet. Efter ett tag kom det två större dromedarer och åt upp äpplet utan problem. Samtidigt som detta drama utspelade sig fick vi reda på att båtens avgångstiden hade flyttats fram till 15.00.


Medresenärer.

Strax före två körde bussen fram till entrén till hamnen. Vi fick ta ut våra resväskor ur bussen och rulla dem genom säkerhetskontrollen samtidigt som bussen körde tom in på hamnområdet. Bussen mötte upp oss på andra sidan. Med nyscannade resväskor hoppade vi på igen. Bussen körde inte så många hundra meter förrän den parkerade utanför avgångshallen. Vi klev av och gick in i den mörka och allmänt sunkiga hallen. Vi letade oss bort till passkontrollen. Vid passkontrollen fyllde vi i varsitt utreseformulär som vi tillsammans med passet lämnade in till tulltjänstemannen. Tulltjänstemannen var mycket noga i sitt ämbete. Han fyllde i svagt skrivna bokstäver och kompletterade med prickar i våra utreseformulär. Till slut stämplade han våra pass. Innan vi återvände till bussen passade vi på att testa toalettstandarden. Standarden var allt annat än hög. Snarare bottenlåg. Äckligare toalett hade sällan skådats.

Vi insåg att avgångstiden om 15.00 inte skulle hålla utan vi fick helt enkelt luta oss tillbaka och bara vänta. Två timmar senare fick vi äntligen klartecken att gå ombord på båten. Bussen körde fram till HSC Queen Nefertiti och släppte av oss vid kajen. Det fanns ingen speciell passagerar­påstigning utan vi fick dra våra väskor upp för rampen till bildäck. På rampen i motlut stod tulltjänstemän och kontrollerade pass och biljetter. Efter viseringen ställde vi våra resväskor på anvisat ställe på bildäck och gick upp till en cafeteria ett par trappor upp. Vi började bli hungriga och köpte kex och läsk. Samtidigt fick vi lämna ifrån oss våra pass till personalen som skulle hjälpa oss att fixa visum.

Efter en stund förflyttade vi oss framåt i båten till en avdelning som nästan var folktom. Det dröjde inte länge förrän vi var helt omringade av araber, dels araber som satte sig på lediga platser runt omkring oss, dels araber som stod i en ringlande kö för passvisering.

18.30 lämnade HSC Queen Nefertiti kajen i Nuweiba och styrde ut i Aqababukten. Vi hade Saudiarabien på höger sida och Israel på vänster sida och Jordanien rakt fram. Båtresan tog ungefär 1,5 timmar och vid åttatiden angjorde vi hamnen i Aqaba.

När båten lagt till försökte vi se till att vi kom av båten snabbt men blev hindrade av personalen då det pågick en hetsk dispyt mellan ett befäl och en arab som ertappats med att röka en cigarett ombord. Till slut fick vi tillåtelse av personalen att gå ner till bildäck och hämta våra resväskor och lämna båten. Vi hoppade på en transferbuss som körde oss till ankomst­terminalen. Vi blev ombedda att så fort som bara var möjligt forcera oss igenom hallen för att vinna lite tid. Vissa resenärer i gruppen samt guiden var så framgångsrika att de lyckades forcera genom passkontrollen och in i Jordanien utan pass. Vi övriga blev stoppade och fick vänta. Passen hade vi inte fått tillbaka av personalen på båten.

Vi hade tur och stötte på vår lokale guide Elias som efter en hel del undersökningsarbete fick reda på att våra pass fanns för avhämtning på ett imigrationskontor som vi i all hast rusat förbi. När vi väl gått hela vägen tillbaka genom ankomsthallen och mött alla araber med gigantiska bagage kunde vi äntligen få våra pass. Vi hade tur att få hjälp av en bussig tulltjänsteman som släppte ut oss på ankomsthallens baksida där vår buss stod och väntade.

Strax efter nio på kvällen lämnade vi kaoset i hamnen i Aqaba. Vi körde bara en liten bit innan bussen stannade till utanför Mövenpicks femstjärniga hotell. Vi körde en fuling och smet in och använde hotellets femstjärniga toaletter. Vi hade kommit till toaletthimlen med rena, fina och välluktande toaletter. Vid halv tio fick vi slita oss från de underbara toaletterna och satte oss åter i bussen för vidare transport till Wadi Musa och Petra. Det var ett trött gäng som satt i bussen och många slumrade till på vägen. Vid elvatiden gjorde bussen ett kortare stopp vid ett ställe som påstods ha religiös betydelse för kristendomen. Vi misstänkte att stoppet berodde på chaufförens och den lokale guidens behov av att röka.

En halvtimma senare anlände vi till Crowne Plaza Resort i Wadi Musa. Efter en snabb incheckning blev vi serverade lite nattamat på rummet.

Vi somnade vid ettiden.