  Dag 1 - Bangalore → Nagarhole
Efter tre dagars arbete på AstraZenecas site i Bangalore följde drygt en veckas rundtur i Indien.
Tio minuter i sju ringde mobiltelefonens alarmsignal ilsket och meddelade att det var dags att stiga upp. 45 minuter senare hade hushållaren fixat frukost till mig. En omelett, två rostade mackor och ett glas färskpressad apelsinjuice stod uppdukat till mig. Inte så dumt även om mängden mat var i minsta laget för mig. En kvart senare kom min privatchaufför Nanda för att hämta upp mig och ungefär tio minuter senare var vi på väg – mot djungeln!
Det första stoppet lät inte vänta på sig. Tankning på en bensinmack, eller snarare en dieselmack, eftersom det just var diesel som skulle tankas. Jag stod för kalaset som uppgick till ungefär 1600 Rs (270 kr). Efter detta relativt korta stopp lämnade vi Bangalore bakom oss i, med indiska mått mätt, bra fart på den nybyggda motorvägen.
På motorvägen kunde man möta allt och alla i vilken fil som helst och dessutom i vilken riktning som helst! T.ex. långsamma lastbilar i omkörningsfilen, vansinniga omkörningar, mötande trafik i form av nötkreatur med vagn i (vår!) omkörningsfil bara för att nämna några incidenter.
Vi stannade till vid Café Coffey Day som låg utmed motorvägen. Jag beställde och betalade varsin kaffe och blåbärsmuffins. Efter energiintaget fortsatte vi den något riskfyllda bilfärden mot djungeln.
Nanda tipsade mig om en sjö med rikt fågelliv som han tyckte var värd ett besök. Området hette Ranganathittu Bird Sanctuary och låg en bit från motorvägen. Vi tog av motorvägen och körde på mindre landsvägar fram till Ranganathittu Bird Sanctuary. Väl framme vid ”fågelfristaden” löste jag en extra dyr biljett för en alldeles egen roddbåt, inklusive en manuell roddmaskin i form av en indier. Biljetten kostade 200 Rs (34 kr) för en halvtimmes roddtur i sjön. Nanda följde också med på turen som startade omkring halv tolv. På turen fick jag bl.a. se storkar, hägrar, tärnor, fladdermöss och ett par skräckinjagande krokodiler. Väl iland igen, och utan att ha blivit krokodilmat, fortsatte vi bilfärden mot djungeln.
Painted stork vid Ranganathittu Bird Sanctuary.
Ungefär klockan två på eftermiddagen kom vi äntligen fram till The Kings Sanctuary. Vi möttes av en vakt som vänligt öppnade den höga grinden. Området var inhägnat och påminde lite om Jurassic Park med höga stängsel. Vakten antecknade vårt registreringsnummer på bilen och lät oss passera. När vi stannade med bilen vid utomhusreceptionen blev jag direkt omhändertogs av personalen. Det verkade som om det var chefen för resorten som tog emot.
Efter incheckningen och lite praktisk information om djungelturerna tog jag min väska och gick bort till mitt boende, som visade sig vara ett riktigt trevligt ställe. En stor lägenhet som mycket väl skulle kunna rymma en hel familj. Utanför fönstren sprang (och lät) diverse flygfä. Mysigt!
Halv tre skyndade jag mig bort till huvudbyggnaden för att förse mig med lite lunch. Lunchen, som ingick i priset, bestod av en buffé med rätter som jag inte hade den blekaste aning om vad det var. Så för min del det blev mest ris att fylla magen med.
Efter den snabba lunchen gick jag till receptionen och köpte några flaskor vatten. Samtidigt passade jag på att fråga om min chaufför Nanda skulle kunna få sova i min stora lägenhet istället för att behöva sova i bilen. Svaret blev dessvärre nej. Sen tog jag en snabb vända till lägenheten för att packa och hämta ryggsäcken för att ge sig ut på den första safarituren (av två) i djungeln.
Vid fördelningen av folket i de två jeeparna blev det, inte helt oväntat, lite strul så personalen fick fixa fram ytterligare en jeep till dem som blivit utan (tack och lov gällde det inte mig!).
Turen startade någon minut efter tre och första stoppet blev vid vakterna vid grinden. Bilarna skulle registreras av vakterna. Andra stoppet kom en minut senare då ny registrering skulle ske vid en av kontrollstationerna till djungeln, eller nationalparken som det egentligen var. Efter några otåliga minuter fälldes bommen upp till Rajiv Gandhi National Park och en fin asfalterad väg bredde ut sig mellan träden. Den fina vägen upphörde rätt snart och övergick till en uselt underhållen väg med både många och stora potthål. Chauffören körde zick-zack i hög fart i mellan de största hålen för att om möjligt rädda bilens fjädring något. Han struntade i de mindre håligheterna. Det blev en skumpig safaritur där kroppen slungades både i vertikal och horisontell led.
Efter ungefär en timmes hoppande och krängande kom vi fram till en ny kontrollstation. Här anslöt en parkvakt som följde med oss på turen till de mest känsliga delarna av parken. I vårt fall var det en ung grabb.
Elefanter i Rajiv Gandhi National Park.
Under ungefär två timmars tid fick vi se elefanter, hjortar, apor, ekorrar och fåglar (bl.a. den från öl välkända Kingfisher). Dock fick vi inte möjlighet att se några tigrar.
På vägen tillbaka lämnade vi av grabben vid samma ställe som vi hämtade upp honom och styrde kosan mot resorten. Det mörknade fort och den sista biten kördes i mörker. Det kändes lite otrevligt då chauffören körde så fort bilen förmådde. Ingen i bilen hade bilbälte. Inga olyckor inträffade (tack och lov) och programenligt klockan sju blev vi avsläppta vid resortens huvudentré.
Green Bee-eater i Rajiv Gandhi National Park.
Efter en välbehövlig vila gick jag för att käka lite middag. Middagen, som också ingick i priset, bestod återigen av en buffé. Dock med nya rätter som jag inte heller denna gång kände mig helt komfortabel med. Så det blev mest ris även denna gång. Jag unnade mig dock en starköl till maten. En riktigt stark starköl! 8 procentig Kingfisher att skölja ner riset med!
Vid tiotiden lullade jag tillbaka till lägenheten med bubblor på olika ställen i magen. Väl tillbaka i lägenheten tog jag det lugnt och laddade alla tänkbara batterier, både mänskliga och till kamerorna, inför morgondagens safaritur.
|
