Familjen Edlunds hemsida - Resor

    Dag 3 - Delhi → Jaipur

Efter en välbehövlig dusch och övrigt morgonbestyr gick jag en trappa ner för att äta frukost. Men jag blev snabbt uppskickad till rummet igen då frukosten serverades på rummen. Room service! Jag gick tillbaka till rummet och ringde receptionen och beställde frukost. Frukosten innehöll tre rostade mackor, juice och kaffevatten med skräp i. Mackorna och juicen åt och drack jag men kaffet hoppade jag över.

Klockan tio hade jag checkat ut från hotellet. Strax därpå satte jag mig tillrätta i passagerarsätet i bilen som skulle transportera mig mellan Delhi, Jaipur, Agra och Delhi (igen) under den kommande veckan. Sushil tryckte på gasen och styrde kosan mot Jaipur.

Vägen ut ur Delhi bestod av bilköer då det pågick ett stort motorvägsbygge bredvid den ursprungliga vägen. Efter ett tag släppte köerna och medelhastigheten ökade betydligt. Motorvägen höll förvånansvärt hög standard med två filer i vardera riktningen. Förmiddagens körning gick rätt bra men två gånger satte jag hjärtat i halsgropen. Första gången var när vi fick mötande trafik i vår omkörningsfil eftersom det inträffat en trafikolycka i andra riktningen. Trafiken leddes automatiskt över i den andra körriktningen, utan någon som helst förvarning från polis. I alla fall så som jag uppfattade det hela. Andra gången jag satte hjärtat i halsgropen var när Sushil fick tvärbromsa för en tankvagn för bevattning som stod parkerad i en skymd kurva i omkörningsfilen. Då blev man skakis!


Kamel i omkörningsfilen.

Halv ett stannade vi till vid ett lunchställe som hette Moti Mahal. Jag fick äta själv då Sushil inte följde med in på restaurangen. Jag fick lära mig att chaufförerna inte äter och dricker med sina passagerare utan blir troligen försedda av restaurangerna med mat och dryck som betalning för att chaufförerna kör just till deras restauranger. Jag beställde naan och Chicken Tandori och sköljde ner det med en Coca Cola light. Kalaset kostade 516 Rs (87 kr). Rätt dyrt, men jag klarade ju mig från magsjuka!

Strax efter ett fortsatte vi färden mot Jaipur. Ju närmre Jaipur vi kom desto mer ökenlikt och bergigt blev landskapet. Några mil före Jaipur passerade vi det gamla palatset Amber Fort. Vi stannade till lite hastigt och jag tog några kort innan vi avverkade de sista milen till Jaipur.

Ungefär halv fyra på eftermiddagen passerade vi portarna till den gamla delen av Jaipur som kallades Old City. Alla hus som jag såg var målade i rosa.

Efter en halvtimme i smått kaotisk trafik var vi framme vid hotellet som hette Hotel OM Tower vid M I Road. Jag checkade in på rum 107. Rummet höll god standard.

När jag installerat mig på rummet sorterade jag ut mina orena kläder och la dem i en tvättpåse för att genom hotellets försorg få kläderna rentvättade. Jag ringde till tvättpersonalen och meddelade att det fanns smutstvätt att hämta på rum 107. När jag väntat ett bra tag på att någon skulle komma tröttnade jag och gick ut på stan istället.

Mitt mål med den lilla rundturen var att hitta en fotobutik som kunde säkerhetskopiera mina minneskort från digitalkamerorna. Efter ett lyckat försök att korsa den starkt trafikerade M I Road hittade jag Sentosa Colour Lab som fick mitt förtroende att kopiera minneskorten. Fotobutiken fixade CD-skivan med bravur. 100 Rs (17 kr) kostade kalaset. På vägen tillbaka till hotellet passade jag på att ta ut pengar på bankomaten som låg vägg i vägg med hotellet.

Jag hann precis in på hotellrummet och vända innan jag fick ge mig ner igen för att möta upp Sushil utanför hotellentrén. Vi tog en liten sightseeing genom valda delar av Jaipur och passerade två bröllopsfester som lustigt nog pågick på trottoarerna vid två hårt trafikerade rondeller. Bröllopsgästerna stod i ring runt festligheterna med lustiga lampor på huvudena. Det var rätt effektfullt när solen gått ner och det blivit mörkt.

Strax efter sju stannade vi till utanför restaurang Indiana. Jag och Sushil åt inte tillsammans, så det blev ytterligare ett ensamt mål mat. Jag valde ett bord inomhus då var åska i luften. Jag åt naan, kyckling med ris och drack givetvis en kall Kingfisher. Till maten var det dans- och musikunderhållning på gården. De flesta matgästerna var av västerländsk härkomst så tanken slog mig att detta troligtvis var en turistfälla.

Kvart i nio hade jag betalat de 504 Rs (86 kr) som kalaset kostat och skakat liv i Sushil. Efter bilkörning genom Jaipurs intensiva kvällstrafik släppte han av mig vid hotellentrén. Vi bestämde att han, i sällskap med en lokal guide, skulle möta upp mig vid niotiden utanför hotellentrén dagen därpå.

Efter en mycket kort sejour på hotellrummet gick jag ut på Jaipurs gator på egen hand på jakt efter ett öppet internetcafé. Jakten misslyckades så istället köpte jag en flaska indisk whisky i en nattöppen butik med alkoholhaltiga drycker. Whiskyn hette Imperial Blue och skulle enligt etiketten vara Indiens bästa whisky. Om detta var Indiens bästa whisky så skulle jag aldrig vilja smaka andra indiska whiskysorter. Imperial Blue mest smakade aceton tyckte jag. När jag tillslut kom upp på hotellrummet var klockan nästan tio.