Familjen Edlunds hemsida - Resor

    Dag 8 & 9 - Delhi → Göteborg

Strax före nio checkade jag ut från hotellet och mötte upp Sushil på parkeringsplatsen utanför hotellet. Något försenad dök dagens lokale guide upp. När vi hälsat på varandra körde vi raskt iväg med bilen mot dagens första sevärdhet.




Efter besöket vid India Gate tog vi bilen och körde några minuter på en spikrak gata innan vi kom fram till parlaments- och presidentbyggnaderna. Vi stannade till mycket kort innan vi körde vidare.

Efter en ännu kortare bilfärd stannade vi utanför huset där Mahatma Gandhi blev skjuten år 1948. Hela huset med tillhörande trädgård var en kombinerad minnesplats och museum. Jag gick runt i huset i ungefär en timma och fick en god inblick i hur Mahatma Gandhi levde och verkade. Mahatma Gandhi var en stor förebild för Indien då han t.ex. förekom på samtliga sedelvalörer. Många skolklasser gick omkring och blev undervisade i Mahatma Gandhis lära.

Halv ett körde vi vidare till ett närbeläget lunchställe där jag fick bjuda guiden på lunch. Vi käkade två kycklingrätter och naan. Lunchen tog mer än en timma då restaurangen snabbt fylldes upp till bristningsgränsen och personalen inte hade tid med oss längre. När vi äntligen fått betalt vår nota fortsatte vi sightseeingen.



Qutub Minar.

Efter rundvandringen vid Qutub Minar åkte vi vidare till nästa punkt på programmet som var Bahá í House of Worship. Bahá í House of Worship var ett stort tempel dit alla, oavsett religionstillhörighet, fick komma och meditera eller bara sitta ner en stund. Hela tempel­byggnaden var formad som en lotusblomma.

Efter en stunds meditering lämnade vi Bahá í House of Worship och återvände till parkeringen där Sushil stod och väntade.


Bahá í House of Worship.

Då vi nått slutet på listan på sevärdheter återstod bara shoppingen. I min guidebok från Lonely Planet rekommenderades ett varuhus som stod under den indiska statens kontroll, d.v.s. att varorna som såldes där var äkta.

Efter shoppingen var den guidade turen slut och vi körde till en parkeringsplats i närheten av India Gate. När jag skulle ge guiden dricks för dagens gärningar gick det lite snett. Jag tog fel på valören på sedeln och han fick bara 100 Rs istället för de 500 Rs som jag planerat. Guiden blev jättesur och förklarade sitt missnöje för Sushil på hindi, så jag inte skulle förstå vad de sa. Jag förstod rätt snabbt att allt inte stod rätt till. Jag fick korrigerat mitt misstag genom att ge honom de 500 Rs (85 kr) som han skulle fått från början. Efter att jag ursäktat mitt misstag och med ”rätt” sedelvalör i handen sken guiden upp som en sol.

När guiden lämnat oss gick jag en tur på egen hand runt India Gate. India Gate var effektfullt belyst i mörkret. Ett störande moment var de ständigt närvarande och påträngande försäljarna som hela tiden försökte sälja skräp till mig.


India Gate.

När tålamodet tröt återvände jag till Sushil. Han körde mig till en restaurang som han rekommenderade. Restaurangen låg något malplacerad i närheten av en stor trafikled och intill en järnvägsbro. Restaurangen var med indiska mått skaplig. Jag bjöd Sushil på maten och för första och enda gången åt han med mig, även om han ”bara” beställde en soppa och en Pepsi Cola.

Själv åt jag en obligatorisk kycklingrätt och festade till det med två flaskor Kingfisher. När vi var mätta och belåtna hade klockan blivit halv tio på kvällen. För att ha god marginal till flyget tyckte jag det var dags att börja dra sig mot flygplatsen.

Flygplatsen för internationell trafik låg lite utanför de centrala delarna av Delhi. Resvägen dit med intensiv lördagstrafik tog en timma att köra.

Vid elvatiden kom vi äntligen fram till flygplatsens utrikeshall. Då började det värsta flygplats­kaos som jag någonsin upplevt. Vi hann knappt stanna bilen förrän det dök upp en argsint parkeringsvakt som högljutt informerade oss om att här fick man inte stå många sekunder. Mitt i allt fick jag ett telefonsamtal från Sverige. Jag var stressad och fick be att få ringa upp senare när det lugnat ner sig något. Det blev ett hastigt farväl av Sushil. Jag fick ett visitkort av honom och jag gav honom 4000 Rs (680 kr) i dricks. 500 Rs per dag plus 1000 Rs för att han var så snäll, trevlig och omtänksam tyckte jag var rimligt. Först ett handslag och sen en grabbkram och sen skildes vi åt.

När jag lämnat första kaoset uppstod nästa kaos, nämligen kaoset med köerna för att komma in i terminalbyggnaden. Det var tre ingångar till terminalen och jag valde den längst bort. I den något oregelbundna kön hamnade jag bredvid en trevlig amerikan. Vi var helt ense om att detta var en av de mest kaotiska platserna på jorden. Det verkade som om varje person som skulle in på terminalen hade hela släkten med sig till flygplatsen för att ta farväl. Ett extra irriterande inslag i kaoset var en stressad indisk tant som körde på mina hälar med sin bagagevagn varje gång kön rörde på sig. När jag blivit påkörd ett antal gånger blev jag vansinnig och vände mig om och sa några barnförbjudna ord på engelska till henne samtidigt som jag tryckte till hennes bagagevagn med foten så hon nästan ramlade baklänges i folkvimlet. Efter min tillrättavisning höll hon sig lugnare.

Efter en timmas köande visade jag upp min biljett för vakten och blev insläppt i terminal­byggnaden. Det var något lugnare på insidan, tack och lov. Klockan hade då slagit halv tolv.

Incheckningen och passkontrollen gick förvånansvärt smidigt. Jag gick en runda och kikade på det magra utbudet av butiker i hallen innan jag klev in i loungen. I loungen var det en för Indien stilla och tyst miljö. Skönt! Jag gick direkt fram till baren och beställde en fyra whisky för att om möjligt bli av med bacillerna som jag hade i kroppen. Jag slog mig ner i en soffa, svepte whiskyn och försökte vila lite.

Vid tvåtiden på natten tyckte jag att det var dags att börja röra sig mot gaterna. Jag gick ut från loungen hade ”bara” säkerhetskontrollen att passera. Jag ställde mig först i en tillsynes helt stillastående kö men bytte ganska snart till en kö som gick lite fortare (den här kön rörde på sig i alla fall!). Säkerhetskontrollen gick bra även om säkerhetspersonalen var oerhört noggrann med vilka saker jag hade i min kavaj.

Jag fick snabbt avsluta ett telefonsamtal när de ropade upp mitt namn för att göra mig uppmärksam på att det var dags att boara planet. Jag fick en fönsterplats på tredje raden. Flygstolarna i Business Class på detta plan var inte att leka med utan såg mer ut att tillhöra NASA. Stolarna, som hade elektriska reglage, gick att fälla och luta så att man i princip kunde sova raklång och helt horisontellt. Härligt!

En av flygvärdinnorna serverade en drink före avgång. Jag tog bara en alkoholfri apelsinjuice. Planet lyfte något försenat från Delhi International Airport omkring 03:45. Flygtiden till Frankfurt beräknades till sju timmar och 45 minuter.

Ganska snart efter det att planet lyfte bäddade jag ner mig i ”sängen” och lyckades faktiskt sova i nästan fyra timmar.

Efter lite mer än fem och en halv timma i luften (04:30 lokal tysk (och svensk) tid) serverades en tvårätters frukost som satt där den skulle.

Strax före klockan sju på morgonen landade planet säkert på Frankfurts flygplats. En halv­timme senare hade jag passerat tull- och säkerhetskontrollen samt lokaliserat var gate A24 låg belägen där planet till Göteborg skulle avgå 08:30. En reflektion som jag gjorde var skillnaden i intensitet och russel på Frankfurts flygplats jämfört med Delhis. Som natt och dag. Underbart skönt att få lugn och ro!

08:40 lyfte planet mot Göteborg. Ytterligare en frukost serverades på planet! Inte illa!

Strax efter tio på söndagsförmiddagen landade LH-3040 på Landvetters flygplats och jag var äntligen hemma igen. Förmiddagstrafiken i Göteborg denna söndag var gles upplevdes mycket stillsam.