Edlunds resesidor

Familjen Edlunds hemsida - Resor

Dag 22 - Copacabana → "Bushcamp", Peru

Vaknade halv sju och kikade ut genom fönstret. Regn och åska. Första dagen med lite sämre väder. Käkade frukost till halv åtta och vid åtta var vi på väg mot Puno i Peru. Istället för en resa på mellan tre och fyra timmar fick vi köra runt Titicacasjön på den östra och norra sidan. Detta p.g.a. strejkande bybor i Ilave. Byborna strejkade eftersom borgmästaren i området försvunnit med stor summa pengar. Strejken utmynnade bl.a. i fastsvetsade järnstänger över broar. Således fick vi hitta en annan väg runt Titicacasjön.

Vid nio var vi åter i San Pedro de Tiquina och vid halv tio var vi överskeppade över Titicacasjön - igen!

Den första biten på vägen var asfalterad, men efter ett tag övergick vägen till grusväg. Stumtals var vägen bortspolad av små och stora bäckar, vilket gjorde överfarterna något våghalsiga. Murre kantstötte marken och skadade en plåt vid ett tillfälle.

Lunch serverades längs vägen mellan klockan tolv och halv två.

Den bolivianska landsbygden bjöd på mycket skumpiga och steniga vägar och efter en dryg timmas körning blev det tvärstopp då en bäck spolat bort en del av vägen. Vi fick göra en insats genom att fylla upp vägen med stora stenar. Samtidigt upptäcktes att Murre läckte diesel. Således fick personalen göra en provisorisk lagning. Lagningen höll bara en liten stund och lagningen fick göras om med bättre resultat.

Dieselläckage och vägbygge modell mindre.

När vi väl kommit förbi hindret spelades "Always look on the bright side of life" med Monty Python ur högtalarna i bussen.

Vid halv fem på eftermiddagen blev vi stoppade av polisen i staden Acosta. Stoppet klarades av snabbt och vi var på väg igen.

Nästa stopp tog betydligt längre tid. Murre fick svårt att passera ett ställe där en bäck spolat bort en stor del av grusvägen samtidigt i kombination med en skarp vänsterkurva i kraftig lutning. Eftersom Murre var så lång tog den i marken både fram och bak. Alla i bussarna fick hjälpa till att slänga stenar så att Murre kunde passera. Efter många om och men lyckades Murre ta sig förbi hindret och ta sig upp för branten med viss hjälp av puttande resenärer. Bull och Måns hade inga större problem eftersom de hade högre markfrigång. Hela stoppet tog nästan en och en halv timma.

Vägbygge modell grande.

När vi väl kommit förbi hindret spelades "Always look on the bright side of life" med Monty Python i högtalarna.

Fortsättningsvis blev det ett antal kortare stopp för att lägga ut sten för Murres framfart. Vid halv sju boliviansk tid passerade vi gränsen mellan Bolivia och Peru. En halvtimme senare (klockan sex peruansk tid) stannade vi mitt ute i ingenstans för att käka middag. Varför vi stannade på just den platsen berodde mest på att Murre hade fastnat i ett träsk vid en fyrvägskorsning. Korsningen var allt annat än rät (90°). Bussarna behövde trixa sig genom korsningen då korsningsvinkeln uppskattades till 30°. Detta stopp inklusive middag tog drygt två timmar.

Välkommen till Peru!

När Murre kommit loss visade det sig att den fortsatta vägen inte heller var något vidare. Ibland visste man inte var "vägen tog vägen". Halv elva på kvällen var vi äntligen åter i civilisationen via staden Moho. Där blev det ett kortare stopp för att åter hjälpligt laga Murre. Även Måns hade råkat ut för lite problem och tappat en backspegel då bussen haft närkontakt med en mötande buss.

Vid halv ett på natten stannade vi till vid en bensinstation utanför en liten by mellan Moho och Alcalde för att få ett par timmars sömn.